Sydde min brudklänning, vilken dum idé!
Nu är jag helt tillbaka i min vardag igen efter ett fantastiskt bröllop!
Det var en fantastisk dag med vår familj och våra vänner som var med.
Men klänningen...
Någon gång fick jag för mig att jag skulle sy den själv. I det ögonblicket kändes det som en riktigt bra idé och jag kände mig rätt så säker på att jag skulle klara det.
Rätt så snart hade jag två klänningtyper som jag valde mellan, och snart var det en som jag helt fastnade för.
Jag och min mamma var runt och provade brudklänningar i butiker oxå, dels för att se vad som fanns om jag skulle köpa i slutändan, dels för att bli inspirerad och se lite materialval.
Jag hittade en klänning som var som gjord till mig, tyvärr hade den ett enormt släp, och eftersom vi skulle gifta oss i Bontaniska trädgården var den inte aktuell.
Annars hittade jag ingen som jag tyckte riktigt om, och definitivt ingen som ens lite såg ut som den jag hade en bild av i huvudet.
Så jag började sy.
Först sydde jag en provmodell som jag höll på med i en evighet. Till sist satt den bra och jag var nöjd.
Nu skulle det inhandlas tyg.
Av en händelse när jag var på väg till svärföräldrarna på landet, åkte jag förbi en skylt med tygoutlet. Jag bestämde mig för att åka inom på hemvägen dagen efter. Och hittade tyg som jag gillade, helt otroligt!
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med klänningen och den blev precis som jag önskade. Men jag tvekar fortfarande om det var värt all stress som den skapade månader innan bröllopet.
Det värsta var ändå måndagen innan bröllopet, när fodrert var fastsytt och jag skulle prova en gång till. Då var det ca en vecka sen jag provade den sist.
DÅ PASSADE DEN INTE!
Jag hade gått ner så pass mycket i vikt att den inte längre satt ens lite som den skulle. Ett akutsamtal till min vännina som är sömmerska lugnade mig: hon tog tåget till mig dagen efter.
Och så kom hon och räddade situationen!
Då var jag så trött på klänningen att jag inte hade orken att reda ut det själv. Utan L hade det aldrig gått! Det hade fått bli en köpeklänning i sista minuten.
Det var en fantastisk dag med vår familj och våra vänner som var med.
Men klänningen...
Någon gång fick jag för mig att jag skulle sy den själv. I det ögonblicket kändes det som en riktigt bra idé och jag kände mig rätt så säker på att jag skulle klara det.
Rätt så snart hade jag två klänningtyper som jag valde mellan, och snart var det en som jag helt fastnade för.
Jag och min mamma var runt och provade brudklänningar i butiker oxå, dels för att se vad som fanns om jag skulle köpa i slutändan, dels för att bli inspirerad och se lite materialval.
Jag hittade en klänning som var som gjord till mig, tyvärr hade den ett enormt släp, och eftersom vi skulle gifta oss i Bontaniska trädgården var den inte aktuell.
Annars hittade jag ingen som jag tyckte riktigt om, och definitivt ingen som ens lite såg ut som den jag hade en bild av i huvudet.
Så jag började sy.
Först sydde jag en provmodell som jag höll på med i en evighet. Till sist satt den bra och jag var nöjd.
Nu skulle det inhandlas tyg.
Av en händelse när jag var på väg till svärföräldrarna på landet, åkte jag förbi en skylt med tygoutlet. Jag bestämde mig för att åka inom på hemvägen dagen efter. Och hittade tyg som jag gillade, helt otroligt!
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med klänningen och den blev precis som jag önskade. Men jag tvekar fortfarande om det var värt all stress som den skapade månader innan bröllopet.
Det värsta var ändå måndagen innan bröllopet, när fodrert var fastsytt och jag skulle prova en gång till. Då var det ca en vecka sen jag provade den sist.
DÅ PASSADE DEN INTE!
Jag hade gått ner så pass mycket i vikt att den inte längre satt ens lite som den skulle. Ett akutsamtal till min vännina som är sömmerska lugnade mig: hon tog tåget till mig dagen efter.
Och så kom hon och räddade situationen!
Då var jag så trött på klänningen att jag inte hade orken att reda ut det själv. Utan L hade det aldrig gått! Det hade fått bli en köpeklänning i sista minuten.
Material för klänningen kostade allt som allt ca 400 kr, men blod, svett och tårar är något helt annat.
Men jag är ändå överlycklig över min klänning!
Men mitt råd är: tänk efter många gånger innan ni bestämmer er för att sy er egen brudklänning!
Kommentarer
Skicka en kommentar