Tanken som räknas?

Onsdagkväll fick jag för mig att jag skulle virka en krukväxt till vännerna vi skulle till på lördagen. Vilken jättebra idé! De har ju en urmysig sommarstuga där en virkad sådan skulle passa perfekt.
Sagt och gjort. Fram med grejorna, väljer och vrakar bland garner och färger och hittar vad jag tycker passar perfekt och igång sätter jag. Nästan hysterisk virkning, för jag inser ändå snart att detta kan bli tajt med tiden.
Virkar och virkar och gör inget annat än virkar. Men måste ge upp på mållinjen för detta går inte.

Jag är nu klar med alla delar och började sy ihop allt. Men... ett stor men. Jag har nog gjort detta allt för stort, den ståltråd som kan hålla upp dessa blommor? Ett armeringsjärn kanske?
Så där ligger det. Jag har helt tappat lusten att göra det färdigt. Jag hade ändå tänkt att jag kunde ha den i fönstret i mitt syrum eller ge den vid ett annat tillfälle till de tilltänkta.
Jag bara vet att det kommer att bli ett ofärdigt projekt som bara kommer ligga där. Jag orkar inte ens sy ihop alla delar och se om det funkar. Jag suckar stort åt detta.
Mönstret är från mygurumi.