Livet är härligt!

Februari 2019 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom.

Innan dess hade jag mått dåligt i många år men både missat och ignorerat alla tecken som fanns där. 2016 var sista gången jag sydde något innan all vilja och lust försvann. Syrummet blev plötsligt något negativt och jag kunde knappt gå in där. Jag kunde inte längre bestämma mig för vad jag skulle sy eller med vilka tyger, allt kändes som omöjliga val.

Jag slutade helt enkelt att sy.

 

Idag har jag fortfarande inte sytt något men min man har hjälpt mig att göra det fint i syrummet. Bland annat har han satt in paxgarderoder så att det ska bli ett vilsammare rum där jag inte alltid ser alla färger av tyg och garn och det kan få vara lite rörigt bakom dörrarna utan att man behöver se det.

Vi har planer på att göra om och göra rummet mer genomtänkt för att jag ska få en nystart.

Han är den bästa!

 

Stickningen har däremot tagit mer och mer plats i mitt liv, kanske för att kraven från mig själv är mindre där? Jag vet att jag är duktig på att sy men stickningen har varit sådär. Intresset av stickning har fått växa fram i sin egen takt och det har fortsatt varit roligt.

Jag hoppas jag snart känner lust att sy igen men just nu njuter jag av stickningen och är nöjd med det.

Livet är härligt just nu!